FiTTGLiTTER

Skevhet

Endelavminresa

7år gammal, matvägra var en vardag!
 Jag matvägrade strikt, alla tankar om vad andra tyckte & tänkte om min kropp var viktigare än vad jag egentigen behövde! Föda, näring, en positiv relation till mat.. Men de fanns inte på min karta! 
Mat var krig. Mat var min mardröm. Mat var ett gift. 
Min mor har berättat att jag som bebis/barn alltid varit krånglig med maten men när jag blev 7 minns jag allt tydligt, som om det var igår!  
Skolan försökte trula med maten & det ledde till raseri utbrott titt som tätt.. Försvarsposition varje gång vi skulle äta i skolan.. 
Åt hemma men har alltid varit minimala portioner då jag alltid hört att man bara ska äta tills man är nöjd inte mätt!
Efter ett tag så slutade jag äta med de hemma utan satt på mitt rum så kunde ta 2 gafflar sen kasta maten när de andra inte såg..  
Fortsatte vara krig i skolan jag gömde mig när vi skulle äta för att slippa bli konfronterad varför jag inte åt etc.. 
Jag blev diagnostiserad med Anorexia, en ätstörning. 
12år gammal, anorexian var stark & jag slutade kunna behålla födan. Spydde först någon gång då & då 
Det kunde gå veckor emellan jag spydde sen blev det tätare & starkare!  
Åren gick sjuksköterskan på skolan ville väga mig titt som tätt & klagade alltid på att jag aldrig höll ”normal” vikt utan alltid låg 3-4 snepp under det normala enligt hennes vikt & längd kurvor. Jag sa redan då att dessa tabeller är ren jävulskap då en person som kan vara 165cm kan väga 50 och ha hull & vise versa.. Tyckte de var riktigt idiotiska & höll inte!
När jag var 15 så var jag 157cm vägde 25-29kg, enligt mig var det normalt. Ingen såg heller att jag vägde så lite, bara jag när jag kastade mig på vågen när jag gick förbi den. Vågen är min värsta fiende! Hatkärlek. Jag var uppsvälld & ja de enda folk kunde gå på var att jag inte åt så mycket eller undvek att sätta mig i situationer där jag behövde äta, absolut bland folk. Under hela min tonårstid så har jag krigat med ÄS, sjukhus & tabeller. Fått läggas in på ÄS- enhet för jag vägrade äta & var påväg att ryka med så att säga. Sondmatning, tvångsmatning & piller för att komma upp på benen igen! Jag höll mig på en vikt som ÄS-enheten accepterade att jag låg på för att få hållas utanför deras vita väggar..
Jag tränade maniskt igenom alla år fastän alla trodde att jag enbart höll på i stallar men var så mycket mer än så. Kunde stå & hoppa på stället för att få röra på mig för att inte låta det verka som att jag tränade.
När jag kom upp i 17-19 årsålder började jag träna så att det syntes, börja gå & springa & då fick jag alltid chansen att spy så ingen såg & kunde agera. Allt var en kamp att göra så att ingen såg! Äta på assiett så man inte kunde äta så mycket & ta mindre & mindre sen så ut på tur & få upp de man ätit så att de inte började bearbetas eller tas upp. När jag började gymnasiet så började jag må bättre, absolut! Träffa en tjej som är min motsats, hon är också skev i huvudet men vi behövde inte prata. Blickar sa allt! Jag pinade alltid i mig grönsallad i skolan för att folk inte skulle börja bry sig men flertal gånger så fick jag springa ut från matsalen & hon viste precis vad det var för något som var påväg att hända. Hon följde efter & levde med det. Att jag inte kunde äta! Efter att tag så började jag få bättre självbild men allt är en berg-och-dalbana så ena dagen kunde jag äta maten i skolan andra dagen så kunde jag inte ens vara i närheten av matsalen för fick kväljningar & panik!
Jag har alltid spelat att jag har så bra självbild etc, men den är i botten oavsett om jag mår bra eller ej.
Anorexian kommer jag alltid att ha, det är en del av mig men jag kommer kunna hantera den bättre & bättre med åren. Bulimin kommer i perioder ibland är det flera gånger om dagen jag behöver spy sen kan det gå 1mån emellan så den är ”lättare” att hantera än Anorexian.
Båda sjukdomarna är hemska. Riktigt hemska!
Som mest har jag vägt 52kg & mådde inte bra då, hetsätning & blev blind. 
Just nu är jag 21år är 157cm & väger 43-47kg jag vill enbart lära mig att hålla en vikt som är extremt svårt med sjukdom + pillerintag som kan göra så att du går upp 30kg på 1mån.. Lära mig att acceptera mat & dess funktion för min kropp.. Då det är ångestladdat oavsett om jag ska trycka i mig en pizza eller om jag ska äta en sallad. Jag är livrädd att gå upp i vikt & det är en skrämmande manisk känsla att gå ner i vikt.
i flera år när man enbart var skelett som på ett sätt var upp svälld pga att näringen inte blev intagen regelbundet.
Jag är inte frisk, kommer aldrig att bli det men som jag sagt & säger till andra med tex denna sjukdom – Men kan alltid lära sig att leva med den på ett normalt plan. Jag tror jag är på det planet. Jag äter jag tränar & spyr inte allt för ofta fastän jag tränar så hårt jag gör.
Ja en snabbfattande resa i min ÄS-resa.
 Mat är en drog, oavsett om man vill äta allt som finns i affären eller om man inte vill veta av de, det är drog & vi har de framför oss dagligen! Jobbigt för de flesta, men hjälp finns oavsett om man väger mycket eller lite. Allt handlar att ta tag i sakerna, & det är de som är det jobbigaste!
Gamla mönster är alltid “skönast”. 

http://dagligkamp.tumblr.com/post/89596734104

dagligkamp:

Det är viktigt att minnas, att misshandeln inte börjar när första slaget faller. Processen startar långt tidigare.

När själva misshandeln börjar, har mannen redan ”grepp” om kvinnan. Hon tror att hon är hjälplös utan honom och vill dölja det för yttervärlden. Ingen ska få veta att han slår henne….

(Source: tystaskrik)

lyckoorus:

Jag vill slänga tusen tallrikar i väggen. Skära sönder benen. Slå någon så hårt att det låter. Slå mig själv så att blåmärken pryder min kropp. Skriva fula ord över hela väggarna. Så alla kan se hur fruktansvärt mycket jag hatar denna ångest och vad den gör mot mig.

(via fullavsorg)

Foto - Staffan Claesson Modell - Jossie Forsling Uppsala universitet

Foto - Staffan Claesson
Modell - Jossie Forsling
Uppsala universitet